litebortom

För dig som läser detta: Om du tycker detta är rasistiskt ber jag dig att läsa ytterligare en gång, för detta inlägget hyser inte ens en tillstymmelse av rasism. Om du fortfarande tycker att det är rasistiskt är du med stor sannolikhet efterbliven och kan lämna sidan omedelbart.

Det politiska etablissemanget blundar helt för alla problem angående invandringen. När situationen ser ut som den gör idag där bara en bråkdel av alla invandrare är integrerade så gör de inga som helst förändringar. De tar in fler och fler. När det t.o.m. är en enorm ekonomisk recession förordar de att ta in fler. Det finns inte jobb till de som kommer och inte heller för oss som redan bor här, så varför denna idioti? Varför pressa in massa flyktingar (och deras efterföljande släktingar) till bristningsgränsen och sätta dem i invandrarområden?

Inte nog med att de i själva verket inte kan få sysselsättning och att det kostar pengar, invandrare är även överrepresenterade i brottsstatistiken. Vilket till viss del har samband med arbetslösheten. Men missförstå mig inte. Jag känner ingen som helst sympati för Ahmed, 21, från Rosengård som rånar en butik. Jag anser att de personer som attackerade brandmän i Rosengård förtjänar vars ett nackskott. Fast vissa vill ju få det att framstå som att invandrare som begår brott bara är oskyldiga, passiva aktörer som inte bär någon egentlig skuld till problemen. Hur värdelös Sveriges integrationspolitik än är kan inget rättfärdiga kriminellt beteende. Tycker att de personer som engagerar sig i brott ska skickas tillbaka där de kom ifrån. Det är absolut ingen orimlig idé. Varför ska de få pissa på det land och system som räddat dem från förtrycket eller misären i deras hemland? Sedan ska våra skattepengar gå till att ha dem i fängelse. Förstås ska man ta i beaktande faktorer som t.ex. deras ålder, om de är svenska medborgare eller ej, brottets grovhet, om de är återfallsförbrytare etc, men hela den svenska modellen behöver utan tvekan omarbetas.

Sedan finns ju ett fullständigt befängt argument för att man ska ta in fler invandrare. Det skulle vara den stora fördelen med ett mångkulturellt samhälle. Det är ett ganska diffust begrepp och de flesta förstår nog inte riktigt vad det egentligen innebär i praktiken. För det första behöver man inte ta in 100 000 per år för att vi ska få tillgång till annorlunda mat, vilket väl egentligen är det enda som faktiskt är en fördel med ett mångkulturellt samhälle. Vår kultur är väldigt influerad av t.ex. USA och Japan utan att ha särskilt många invandrare där ifrån. För det andra innebär olika kultur även olika normer och värderingar och när olika grupper med helt skilda värderingar ska leva tillsammans uppstår det svårigheter. Folk lever vid sidan av varandra istället för tillsammans med varandra. Så att invandringen skulle berika vår kultur eller tvärtom och göra vårt samhälle mångkulturellt är inte bara ett värdelöst argument angående invandring. Man kan även ifrågasätta att vi vinner något på det överhuvudtaget. Att samhället är överbelastat och att invandringen är en stor anlednig till det är det enda som egentligen är värt att tänka på.

Jävla svenska politiker som måste vara så politiskt korrekta hela tiden. Förespråkar man restriktioner för invandringen så stämplas man som rasist eller dylikt, fastän vilken idiot som helst förstår att det inte är gynnsamt ur någon aspekt att ta in ytterligare. Hur i Guds namn kan man inte inse (eller blunda för) något så uppenbart?! Det är ett av historiens största och mest komplexa mysterier. Universums alla gåtor bleknar fan i jämförelse med våra svenska politikers förbryllande enfald. Vad sägs om en jävla folkomröstning? Blotta tanken på att föreslå något sådant hade väl fått makthavarna att pissa ner sig.

Enligt EU ska varje land ta in invandrare. Fast i realiteten är det bara Sverige som uppfyller det kravet. Alla andra länder har väl vett och mod att säga ifrån när det är nog. Något som Sverige till min stora besvikelse saknar.

Slutsats

Sveriges politik suger och bör ändras. När arbetskraftinvandring är överflödig ska man minska invandringen kraftigt, kanske stoppa den helt.  Alla som kommer till Sverige har skyldigheter och de som missköter sig har inget här att göra. Eftersom Sverige har skött sin invandringspolitik så dåligt kan det ju faktiskt vara på tiden att rätta till det nu. Helst innan SD, som egentligen är ett riktigt skitparti, får för många röster på grund av deras nästan enda måttligt vettiga ståndpunkt. Till sist skulle jag vilja att Sverige ställer större krav på EU och medlemsländerna. Fast det lär ju aldrig försynta lilla Sverige att göra.

Sitter och kollar på damernas OS-hockey. Jag tar mig en funderare kring hur mycket publiken måste ha blivit betalad för att genomlida 60 minuter av konstant tortyr i form av usla idrottsprestationer. Säkerligen inte mer pengar än vad OS genererar totalt, även om jag tycker att det hade varit rimligt och borde utbetalas. De får högst sannolikt någon form av tapperhetsmedalj vid utgången sedan isället. Men jag misstänker att de mentala skadorna som åsamkats dem efter att ha bevittnat total oduglighet inte kommer läka under den närmaste framtiden. Efteråt åker någon hem och "tillrättarvisar" sin fru brutalt. En annan kör med sin bil in i en skolklass som är på utflykt hos en sirapstillverkare. Hemska bilder det där, men i branschen kallar vi det för "Damn fine television!"    

Satan vad bedrövligt det är. Jag känner hur jag dör mer och mer inombords medans matchen fortgår, men bestämde mig tidigare för att ge det en chans. Principfast som jag är ska detta uthärdas, hur inbjudande dunka huvudet i väggen upprepade gånger till den tidpunkt då jag tappar medvetandet än låter.

7-0 till Kanada... Många mål lär det ju bli iaf... Jag slår fan över till shorttrack!

När jag ser på vissa människor kan jag ibland börja tänka på tragisk deras tillvaro tycks mig vara. Drar mig till minnes en man jag såg på en restaurang en gång. Han satt helt ensam klädd i kostym och hade beställt en tråkig pastarätt med ett glas rött. Mannen var någorlunda tjock, alldaglig och hade en röd ton i ansiktet. Efter maten satt han kvar vid bordet och tittade ut i intet. Han rörde sig inte nämnvärt till den tidpunkt då han tillslut reste sig upp och gick sin väg. Han hade inte fått något samtal på sin mobil, eller ens tagit upp den för att titta. Som om han inte förväntade sig att någon kunde få för sig att kontakta honom.

Jag tyckte mig ana under hela tiden han var där en påtaglig känsla av uppgivenhet och sorglighet. Meningslöst jobb, ingen familj och djup nedstämdhet var tankar som formades i mitt sinne. Det kändes konstigt att jag ”visste” allt detta om denna människa, men jag kände honom inte och jag skulle antagligen aldrig se honom igen. Därför kommer denna kalla och hjärtskärande bild av honom alltid vara min sanning beträffande honom.

Jag tänker även på en person som min fader känner från sin universitetstid. En tydligen väldigt besvärlig person, men icke desto mindre väldigt snäll och ovetande om sitt påfrestande sätt. Under den tiden hade han inga närmare vänner efter att de gick skilda vägar har de aldrig träffats bara för anledningen att just träffas. Men vid juletid varje år ringer han alltid hem till min far för att pratas vid lite. Min far ängslas alltid över samtalet som han tillslut måste ta. Han hyser inte den stora sympatin för denna människans dystra existens som jag dessvärre gör. Vid jul vill han ta upp kontakten med någon han betraktar som sin vän. Vid jul när alla har sina nära och kära hos sig vill han behandla sin ensamhet genom att ta ett litet snack med en gammal polare.

Beklagliga människoöden kan göra mig så vemodig.

Gud vad jag hatar människor som tror att just deras liv är speciellt jobbiga jämfört med andras. Sådana som överdimensionerar sina problem när det egentligen är sådant som alla tvingas handskas med.  Som om deras smärta och kval på något sätt gör andras mindre betydande och inte värda att nämnas i samband med deras otroliga lidande. Vem är inte dömd till att känna ångest, genomgå dödsfall, svek och outhärdlig saknad?

Sedan finns det vissa som är oerhört angelägna om att få sig själva att framstå som speciellt starka för att de har haft det otroliga psyket att hantera sina banala problem. De flesta människor genomgår exakt samma situationer, men gör inte så stor sak av eftersom de besitter något som kallas ödmjukhet. Uppenbarligen ett helt främmande begrepp för många. Sådan övervärdering av sig själv är verkligen motbjudande.

En bloggare skrev: ”De flesta skulle inte palla de jag står för. Flera detaljerade hatkommentarer på både bloggen och mejl är en del av min vardag. Där får jag höra hur emo jag är osvosvosv. Ovärt att ta upp. Men hur orkar jag egentligen med det?”

Nej, men din stackare, så påfrestande det låter. Men ändå står du ut? Jag skulle faktiskt betrakta dig som en tämligen svag individ om du inte ”pallade” med sådant simpelt skit. När jag ser den lilla retoriska frågan i slutet får jag ett nervöst sammanbrott. Antar att jag nu har att vänta din banbrytande förklaring till den inspirerande kraft du visar i och med din fantastiska egenskap att uthärda emotionell misshandel.

”Men jag tror allt som hänt mig har gjort mig "känslokall". Förut på ett dåligt sätt, men nu på ett bra sätt. Det gör att jag inte bryr mig ett skit om det jag inte vill bry mig om.”

Nej, ingen revolutionerande förklaring där. Endast mer underlig och oberättigad självömkan alá förvirrad ungdom. Tydligen är du också så vek som jag antog då du uppfattar vardagliga pinor som ovanligt ok och som du är ensam om att ha. Tycker du förresten verkligen att cynism är ett bra sätt att bemöta ”problem” på? Att du inte bryr dig längre har inte ett skit att göra med din ”känslokallhet” som du fått p.g.a. hur hemskt ditt liv varit. Man vänjer sig vid smädelser efter ett tag, i synnerhet sådana som kommer från idioter. En vanlig process i en människas sinne.

Någon skrev att hon kunde bli den nya Lady Gaga. Då frågar jag mig själv: Vem fan vill bli jämförd med den utvecklingsstörda besten?

Inte nog med att den musiken hon gör är den jag kommer höra i helvetet när jag väl kommer dit, men det som jag verkligen känner avsmak för när det gäller henne är den äckliga attityden hon har. Saken är ju den att hon egentligen säkert inte är sådan, utan det är den imagen hon vill ha, vilket gör mig om möjligt mer illamående.

Ja, du är en riktigt tuff rebellisk tjej som inte bryr dig om vad andra tycker. Du är så himla cool, men jag spottar dig fan i ansiktet av ren avsky!

Kan det inte komma en artist som inte måste vara så satans märkvärdig och annorlunda? Känns som att det är viktigare att sticka ut rent beteendemässigt än att utmärka sig genom musiken.

Folk vars attityd liknar Lady Gagas där den verkligen är en del av deras personlighet förtjänar inte att leva. Folk som anammar en sådan attityd som en del av en image är svaga individer som saknar karaktär. Men folk som väljer att bete sig normalt och som bestämmer sig för att lita till sin musik och utstrålning att definiera deras artisteri kommer alltid ha sin integritet medans de andra faller i glömska. Så fort folket tröttnat på deras jävla trams och ytlighet.

Vaknade runt kl. 12.00 idag av att min telefon ringde. När jag svarade undrade personen i andra änden om han hade väckt mig. Det var precis det han hade gjort, men trots att båda två antagligen visste att så var fallet, valde jag att säga att jag redan var vaken. Med påtagligt nyvaken röst får jag tillägga.

Han fortsatte med att förklara varför han ringt och sa efteråt med ett litet skrock att jag nu kunde fortsätta med att sova. Jag förstod att han genomskådat min bluff, men istället för att bara avsluta samtalet där fick jag lite panik och envisades jag med att fortsätta denna utsiktslösa lögnkavalkad. Jag sa att jag faktiskt varit uppe i en kvart, men att jag legat och ”myst” i sängen ett tag… Eftersom jag var så trött fick jag fundera vilket ord jag skulle använda och ansåg tydligen att myst var det mest passande. Mitt ordförråd hade nog bara gjort kategorin ”utvecklingsstörda alternativ” tillgänglig för mig i detta matta sinnestillstånd.

Varför gör man så? Det är ju förmodligen inte så att han vänder sig till sin fru efter samtalet och säger: ”Den där killen är så sjukt bekväm och oproduktiv. Det måste man ju vara om man känner sig tillfreds med att sova bort hela dagen på det sättet. Vilken satans idiot!” Man känner sig likväl angripen och måste försvara sig från stora skammen som följer när man blir påkommen med att sova vid lunchtid.

Noja är verkligen lustigt.

Fick ett nyhetsbrev från Blogg.se som jag läste lite ur nu precis. Det stod bland annat om Englas modetips inför våren. I skrivande stund känner jag hur min förakt för Engla och hennes satans stilanalyser stiger till den grad att jag nästan vill avsluta min tid här på jorden i förtid. Vem i helvete tror du att du är och vilken redlös alkisgubbe har gett dig intrycket av att just du av alla tusentals "superchica" modebloggare har den blekaste aning om vad som "bara är så helrätt till våren 2010"!?

Avskyr dessa löjliga modebloggare som alla innehar, vad jag har förstått, en sådan utsökt smak för mode och design. Med denna smak, med hjälp av deras enastående expertis, kan de med anmärkningsvärd lätthet och precision förklara för alla sjukt trendiga människor ute i landet vad som är inne eller ute. Ler faktiskt när jag tänker på hur ni modebloggare kan, och borde ses som inget mer än en manifestation av de naiva och undergivna trendföljarnas kroniska dumhet och maniska bekräftelsebehov. Ni är vidriga, omåttligt korkade, äckligt dryga och inte minst fullkomligt förblindade av högmod, eftersom ni tror att eran åsikt faktiskt är betydande och ger ett korrekt utlåtande om något som inte ska eller ens kan bedömmas objektivt. Och de som tycker att eran åsikt har något som helst reflektionsvärde är minst lika vidriga, då de stämmer in på den amatörmässiga psykiska profil jag angav tidigare. Det är den enda målgruppen ni har. Mentalt störda, patetiska individer.   

Tycker kolossalt illa om alla slags trender och konformitet. Men utan alla avskyvärt hippa människor som så jävla gärna vill passa in i en "mer modemedveten värld" (spyr okontrollerat när jag skriver dessa orden) hade det ju inte funnits några trender. Antar att allt grundar sig i människans gränslösa svaghet. Precis som all annan skit egentligen.   

Modevetare & mode = Trams, skit & humbug... Nuff' said!