litebortom

Sitter här i min ensamhet och grubblar med en flaska rött i beredskap. Har navigerat runt lite planlöst på topp 20-listan av Sveriges mest besökta bloggare och tappar mer och mer tron på mänskligheten.. Hur är det möjligt att personer som uteslutande skriver om sin otroligt vanliga vardag med ett medelmåttigt och ofta barnsligt skriftspråk kan få så många besökare? Kan bara fantisera om vilka löjeväckande och andefattiga äckel som sitter och läser med tårade ögon när Kenza beskriver sitt senaste förbluffande skoinköp och hur de utan att blinka skulle kunna sälja sina mödrar för att få skina i hennes "stjärnglans". Vedervärdigt patrask. Antar att mina känslor gentemot bloggarna skulle kunna beskrivas som dels förbarmande över deras malplacerade uppfattning om sig själva som "riktigt intressanta personer" som förtjänar människors uppmärksamhet. Min ömkan kombineras med avsky och även lite avundsjuka såklart. Antar att jag kommer till helvetet då, som om mitt förnekande av Jesus som vår frälsare inte räcker. Hur kan helvetet vara täckt i lågor men samtidigt vara mörkt? Bibeljäveln är så full av motsägelser...