litebortom

Besökte konsum idag för att köpa lite tilltugg som jag tänkte avnjuta med en god film. Närmaste vägen hem till mig går via en lekplats med gungor och ställningar som, såvitt jag kan minnas, aldrig varit befolkad. En gång i tiden säkert full av familjer som där brukade tillbringa härliga eftermiddagar. Nu, övergiven och utlämnad åt tidens hand som gjort allt rostigt, känslokallt och i det närmaste obrukbart.

Just idag hade dock några barn hittat dit. Jag kände en impuls krypa fram i mitt sinne och tyvärr kunde jag inte motstå frestelsen att ge den lite mörkare sidan av mig fritt spelrum. Med bestämda steg gick jag fram till en 6-årig pojke, tog sats och vrålade åt honom att han bar skuld för alla orättvisor i samhället och beordrade honom förklara varför. Självklart kunde han inte förstå vad jag menade, då jag gjort ett utmärkt jobb med att avlägsna all rationalitet från mitt utspel. Isället sprang han skräckslagen därifrån.

Jag stod kvar ett tag och funderade om min framtoning varit för aggressiv och kom fram till att min retorik nog varit lite för offensiv. Antar att den lilla pågen fick symbolisera alla människans tillkortakommanden som gör mig så frustrerad och ångestfylld.

Gick hem och kollade på "Terminator: Salvation". Somnade strax efteråt.